Qrius

Idag har jag och Liten varit på en underbar promenad på isen. Solen sken och termometern låg på -22, alltså bra mycket trevligare än det varit den senaste tiden, då den stadigt legat mellan -28 och -36... Jag har ingenting emot vintern som sådan, men när den är kallare än -30 kan jag inte påstå att jag njuter av att vara ute. Och även collies är tåliga med sin tjocka päls, blir det kallt om tassarna vid dom temperaturerna. Så förra veckan var det bara att plocka fram symaskinen och sy fleece-tossar åt Liten, så vi i alla fall kunde ta kortare promenader utan problem!

Men idag var det alltså betydligt trevligare att vara ute, här är lite bilder på Lillkillen som börjar bli stor.

När jag tänker tillbaka på mitt år 2011 består det av tre delar;

Guldus    -    Tomhet    -    Qrius

Guldus (Eurotop Ztorm's Golden Eye)

Året började med glada förhoppningar om ett spännande och härligt år tillsammans med min älskade Guldklimp. Tyvärr ville ödet annorlunda och en vecka efter sin tvåårsdag blev Guldus plötsligt väldigt sjuk.  Mindre än tre veckor senare tvingades jag ta farväl av min underbara Guldklimp.
När jag höll honom i famnen den sista gången kändes det som om jag aldrig mer skulle kunna vara glad. Jag hade förlorat min bästa vän.



Världens vackraste Guldus

Mer om detta och om Guldus finns att läsa på hans blogg, som finns kvar trots att den inte uppdateras längre.

Efter detta följde Tomhet.






Mitt i saknaden och sorgen kom jag i kontakt med Anja och fick veta att hennes vackra tik Linn skulle ha en sista kull valpar och i mitten av juni föddes de små. När de var drygt 5 veckor for vi ner och hälsade på i Arbrå, det var väldigt trevligt att få träffa Anja, Linn, de andra hundarna och såklart de små valparna. Jag hade redan bestämt mig för att färg eller kön inte spelade någon roll, jag ville ha den valp som var 'bäst för mig'. Och när vi hälsade på blev det tydligt för mig, vad Anja nog vetat ett tag, nämligen att den sobla pojken var Min valp. Några veckor senare var det åter dags för den långa resan ner till Arbrå, denna gång för att äntligen få hem min Qrius.



Qrius (Steadwyn Smart Stripes)

Hela tiden från första samtalet med Anja tills det att Qrius var 8 veckor kantades mitt liv av förväntan och glädje blandat med sorg och skuldkänslor.

Glädjen över att snart få ha en hund hemma igen med allt underbart som det innebär.
Sorgen och saknaden efter min bästa vän.

Skuldkänslorna mot Guldus och tanken på att han aldrig någonsin skulle kunna ersättas.
Skuldkänslorna mot Qrius, för att det inte var hans uppgift att fylla tomrummet efter Guldus.

Guldus är Guldus. Qrius är Qrius.
När Qrius väl kom hem var skuldkänslorna inget problem. Guldus är oersättlig och Qrius tog inte hans plats i mitt hjärta, utan han har tagit en alldeles egen plats där.

Inte en dag har passerat utan att jag tänkt på Guldus
och
inte en dag har passerat då jag ångrat att Qrius fick bli min nya vän.

Två fantastiska hundar, så lika på vissa sätt och helt olika på andra. Bägge med en given plats i sin mattes hjärta, för alltid.

DET gott folk, var mitt år 2011. Min förhoppning är nu att lära min underbara Qrius allt det jag lärde mig av min tid tillsammans med världens bästa Guldus.



 
Mina två guldklimpar ♥

Jag och Qrius njuter av vårt jullov!

I eftermiddags tog vi en promenad längs Storgatan och kollade på alla människor som handlade på mellandagsrean. Tro mig, det var en hel del folk ute! Vi stannade till en stund utanför en galleria för lite kontaktövningar, väldigt bra träning bland allt folk. Sen gick vi hem via Stadsparken där Qrius fick undersöka en lekpark och klättra in i dess borgliknande rutschkanebyggnad (svårt att förklara...) Lekparker är roliga när man har hund!!


Lite bilder från vårt jullov:



Qrius vilar framför granen, kvällen innan julafton (notera våra fina kompostgaller...)



Det har blivit en hel del snöbus och härliga promenader. Senaste veckorna har jag och Q dock varit lite oense om vad som är lämpligt promenadtempo; jag tycker inte att det är intressant att stanna en kvart vid varje hundkissfläck. På Juldagen lyfte Q på benet första gången, så hans plötsliga och obeskrivligt stora intresse för kissfläckar kan ju ha naturliga förklaringar...




Självklart myser vi en hel del, man får passa på när man har tid och ro. Har själv bestämt att 23 - 31 december är helt pluggfri tid, så jag och liten har haft mycket kvalitetstid tillsammans!




Sen har vi börjat jobba mer målmedvetet på lydnadsträning, jag har till och med plockat fram en klicker för att prova hur det är att träna med en sån. Roligt att komma igång med träningen efter ett motivationsuppehåll pga flytt och skolstress!

Qrius 6 månader, 13 december


Tänk att tiden ska gå så fort! Det känns så nyss som vi sa hejdå till Anja och tog med oss Qrius och Aquiles på den rätt långa resan norrut. Då var dom små ulliga knyten, vägde väl ungefär (knappt?) 5kg. Det känns som igår när jag tänker efter, men när jag nu lyfter upp Q känner jag att tiden har gått... Tänk att dom redan är ett halvår!


Sista veckorna har varit minst sagt hektiska, först och främst eftersom att jag och Qrius har flyttat hem till mina föräldrar i väntan på en egen lägenhet. Sen har det varit otroligt mycket i skolan (nu är det "bara" tentaplugg kvar).

Sedan månadsskiftet är alltså jag och Qrius "stadsbor" - jättespännande tycker liten, helt okej tycker jag. Tänkte försöka få med mig kameran ut på någon promenad i helgen och fånga vårt spännande närområde på bild.

Utöver flytten har vi hunnit med lite julmys, även om jag inte kan förstå att det bara är en vecka kvar till jul... På tal om jul; granen som står säkert skyddad bakom kompostgaller är också något jag tänkt fota (kompostgallrena är där pga att det bor två katter och en galen valp här).



Qrius hjälper till att julpynta, efter bästa förmåga...

Oj vad jag längtar till nästa år, när jag och liten ska börja tävla!

Qrius är en riktigt duktig liten spårhund, jag är så stolt över honom! Nu har jag gjort spåren lite mer "avancerade" än i början och han fixar dom galant. Har provat räta vinklar, flera föremål och så har vi börjat köra med spårapporter ibland istället för leksaker. Han tar vinklarna mer stor säkerhet och plockar upp apporterna självmant (vilket i och för sig inte är så väldigt förvånande då han har ett föremålsintresse som heter duga).



Guldnosen


Lydnadsbiten går också fint, han är ju en busig liten gottegris, så det är inte direkt någon utmaning att motivera honom. Vi tar det dock lugnare med det nu, dels för att han är liten och sen även för att jag har mycket annat som tar tid just nu. Men efter jul hoppas jag att vi får mer tid att träna, då börjar han även vara gammal nog för mer "riktig" lydnadsträning tycker jag, även om vi självklart fortsätter leka in moment även då. Träning ska vara rolig tycker jag, för både förare och hund! 


Qrius kan mycket, men än så länge använder vi väldigt få kommandon. Dom kommer senare!




Vi blickar framåt och längtar till nästa år!

Ojoj, nu är det nästan en månad sen jag uppdaterade bloggen sist! Men vi har det bra, njuter av dom sista dagarna av denna fantastiska höst. Igår "fyllde" liten 5 månader, han väger nu ca 17,5 kg och har passerat 50cm i mankhöjd. Jag kan inte förstå att det kan gå så fort, han var ju nyss ett litet ulligt knyte...





Vi jobbar på med träningen, Qrius är fantastiskt duktig på att spåra och han älskar det! Känns trist att det snart är vinter och därmed dröjer länge tills vi kan spåra igen, men å andra sidan finns det mycket annat roligt som man kan hitta på när det är snö. Och om jag känner min busiga valp rätt, kommer han att älska snön när den väl kommer... Igår hade han sitt första möte med vinter i stugan, då det var ett fint lager av glasklar is över vattnet i viken. Qrius tyckte det var väldigt intressant!



Vad är detta??



Hmm, det är ju vatten...



Märkligt... Bäst att smaka och se vad det är...



Men vad nu?




Mycket märkligt, men roligt!


I lördags var Qrius på sin första utställning, Norrbottens Vackraste Hund i Arcushallen här i Luleå. Det var en trevlig dag och lillen skötte sig helt fantastiskt bra, jag är så stolt över honom! Han tyckte det var spännande och roligt att vara på utställning, massa folk och hundar överallt. Domare Tuula Tammelin gav honom följande kritik;

" 5 månader. En trevlig och nyfiken valp med tillräckligt bra kontakt. Bra långa linjer. Bra uttryck. Välbyggd. Rör sig ivrigt. "

Han fick inget HP av domaren, jag blev inte riktigt klar på varför, men av mig fick han då högsta möjliga betyg för sitt uppförande och sin positiva inställning!

Har inte haft tid att uppdatera bloggen på sista tiden, men har nog inte haft så mycket att skriva om heller. Vi njuter av dom sista höstdagarna och liten fortsätter växa så det knakar. Han har hunnit fylla 4 månader och väger nu 15,5 kg!






Vi jobbar på i vårt "valptempo" med lydnadsträningen, han har så smått börjat förstå detta med position och att sätta sig när matte stannar. Han har även provat på att spåra, vilket han fixar galant och tycker är jätteroligt!

Han är verkligen en rolig liten kille, med mycket jakt och kamp i kroppen!



Glad kille, full av hyss...














Slutligen...
Jag har sagt det förut och kommer sannolikt att säga det igen;
Det tar på krafterna att upptäcka en värld!

...och om hunden dessutom är en valp som är stilla typ en sekund åt gången är det bara att trycka av foton i rasande tempo för att sedan i lugn och ro gå igenom dessa. Ibland kan man till sin glädje se att man har lyckats ta ett foto precis i rätt ögonblick, ibland inte...