Qrius

 

 

Vi har bra flyt i lydnadsträningen nu, både jag och Qrius tycker det är jätteroligt och vi gör framsteg praktiskt taget varje dag. Det är fortfarande en lång bit kvar till tävling, men oj vad roligt vi har på vägen! 

 

De senaste dagarna har jag märkt att Q kan väldigt mycket mer än vad jag tror, jag har nog stundvis haft orimligt låga förväntningar på honom... När vi nu har provat ta några steg framåt i träningen märker jag att han har mycket bättre fokus när det blir lite svårt och han får tänka efter. Kanske är det så att hans bristande koncentration tidigare har berott på att det varit för enkelt? Det skulle ju förklara varför det inte hjälp att jag backat i träningen och gjort den ännu enklare!

 

Däremot har vi en hel del störningsträning att jobba med... Igår när vi var i stugan gick vi ett spår (årets andra!). Qrius började jättefint, noggrant spårarbete fram till första apporten. Mitt (säkert högljudda) beröm när han hittade den fick dock en hund några stugor bort att börja skälla. Och den skällde, och skällde, och... Qrius SPRANG resten av spåret, helt obrydd om att jag försökte hålla tillbaka honom, och slängde bara en snabb blick på de apporter han passerade. Det var såklart roligt att han ändå fortsatte spåra, tog båda vinklarna superfint, men jag kan inte påstå att jag var särskilt nöjd med honom. Gjorde såklart ingen affär av saken, svor bara för mig själv och samlade ihop grejerna...

 

Så fort man får vara ute på klubben siktar vi på träning där varje tisdagkväll, vi behöver det verkligen båda två. Det är ju så enkelt och behagligt att alltid träna själv, men det är ju ohållbart eftersom att vi vill ut och tävla framöver. När vi är bland andra har Qrius koncentrationssvårigheter och jag prestationsångest, ingen vidare kombination, men det ska vi jobba bort!