Qrius

Idag är det två år sedan jag tvingades ta farväl av min älskade Guldus. Två år av sorg och saknad efter min underbara vän.

Han fyllde 2 år den 2a april 2011. Han var pigg och stark, en helt underbar hund, och vi hade så många härliga planer och förhoppningar för framtiden. En knapp vecka senare föll han ihop, jättesjuk. Tre veckor senare, den 28 april, tvingades vi ta farväl av vår älskade Guldklimp.

Älskade, älskade vän, jag saknar dig så mycket att det gör ont ♥

Guldus hade cancer, en otroligt elakartad sådan, och det fanns ingenting att göra. Även om detta var otur, det var ingen ärftlig sjukdom man lätt kunnat unvika genom avel, så har jag fått uppleva något jag aldrig mer vill vara med om. Jag har fått ta farväl av min bästa vän när han precis skulle få bli vuxen. Jag har fått stå helt hjälplös mot en fruktansvärd sjukdom. Nu två år senare, gör det fortfarande så obeskrivligt ont i mig, saknaden och sorgen är fortfarande ytterst påtagliga. Och jag vet att det idag avlas på hundar med anlag för ärftliga sjukdomar/defekter, att det görs riskfyllda parningar och vad som kanske är värst - att många uppfödare inte tycker att hälsan är något man behöver prata om; man tar den för given.

Jag lovar att den som fått ta bort en ung hund i sjukdom inte tar hälsan för given. Lika lite som den som lever varje dag med en sjuk hund, som räknar dagarna och bara kan hoppas, gör det.


Hur jag än vrider och vänder på det, kan jag inte förstå vad spelar det för roll om hunden har en toppenmentalitet eller superexteriör, om den inte blir nog gammal att ens få ut ett championat eller gå alla mentalbeskrivningar/test?
Kan någon vara snäll och förklara för mig vad är allt det där andra värt, när hunden inte lever?


Att Guldus fick cancer var otur och sådana sjukdomsfall kommer vi tyvärr aldrig ifrån, det gäller både bland människor och djur. Men att det finns människor som verkar blunda för sjukdomar hos våra hundar, som verkar göra allt för att uppnå sina fåfänga drömmar, det kommer jag aldrig att förstå. Och jag kommer aldrig tycka att hälsa är något man tar för givet.

Världens bästa Guldklimp, saknar dig min vän ♥