Premiär
Ikväll har jag och Qrius varit ut till brukshundklubben och tränat för första gången i år. Jag hade inte så höga förväntningar på träningen, siktet var typ inställt på att köra enkla kontaktövningar, men Qrius skötte sig helt ofattbart bra. Duktiga, härliga hund!! ♥ ♥
Qrius ligger plats med störning
Det var ganska lite folk ute på klubben, träningssäsongen har väl inte riktigt kommit igång än. Det var ett gäng som tränade agility, några som körde skydd (tror jag?), samt militärklädda grabbar som sprang omkring i skogen runt klubben. Under tiden vi tränade var det någon som avlossade 6-8 skott, gissningsvis militärerna eller dom som eventuellt tränade skydd. Därmed kunde vi även passa på att träna platsliggning med skott, perfekt!
Skotten var inga som helst problem, Qrius kunde faktiskt inte ha brytt sig mindre om dom. Det förvånar mig i och för sig inte, han brukar inte bry sig om skott och smällar annars. Det som däremot förvånade mig var att han inte brydde sig särskilt mycket om dom som tränade agility heller. Självklart spanade han en hel del mot dom och hade utan tvekan gärna sprungit dit och varit med - men han gjorde inte det!
Ena örat avslöjar att han är lite nyfiken på vad dom gör där bakom honom, men han valde att stanna och träna med sin matte. Det kanske låter fånigt för andra, men jag som vet hur spännande han tycker det är med andra hundar och hur lite vi faktiskt har tränat bland andra, är faktiskt jättestolt över honom! ♥
Bortsett från platsliggning tränade vi linförighet (även det med skott, haha) och framförgående, men av praktiska skäl hade jag inte möjlighet att fota när vi tränade dom sakerna ;-) Vi fick tyvärr ett lite tråkigt avslut på träningen, då en av dom andra hundarna (modell relativt liten) smet från sin matte och kom fram till oss när vi gick ifrån planen. Jag märkte det inte först, den sprang bara bakom Q och nosade på honom. När jag sen såg den hajade jag till; alla som är vän med mig på facebook vet nog att vi haft en hel del otrevliga möten med småhundar...
Den här gången skötte sig både Qrius och den andra hunden superbra till att börja med, Q stannade och lät den andra nosa på honom i lugn och ro. Men när hundens matte kom ikapp rymmaren och tog fast i halsbandet, blev den typ tokig och betedde sig sådär odägligt som många småhundar gör. Qrius stampade då ifrån och skällde ut den, sen var det inte mer med det. Ingen skada skedd, men visst kändes det som ett tråkigt avslut på en väldigt bra kväll! (För att inte jinxa träning på klubben, körde vi ett par positionsövningar där på parkeringen, för vi bryr oss ju inte om andra, vi är i vår lilla bubbla...)
Tack vare att Qrius var så duktig ikväll känns tanken på att anmäla till en tävling genast mindre främmande, även om vi inte riktigt är där träningsmässigt än. Men det går helt klart i rätt riktning :)
The Art of Enjoying Life
Enligt Qrius är meningen med livet att njuta av det så mycket man bara kan. Visst är det så att vi har mycket att lära av våra fyrbenta vänner?
Sitter och funderar på om man skulle anmäla till någon utställning, vore ju faktiskt kul att hitta på något, och tävling är vi inte riktigt redo för än... Har suttit och tittat på bilder av Qrius släktingar som hans uppfödare lagt ut, oj så många vackra hundar, och vilka framgångar dom har haft. Lillen har en hel del att leva upp till! :-)
Men lite lat blir man ju av att bara njuta av hundlivet i vardagen - det är så enkelt, trevligt och framför allt kravlöst. Där slipper man folk som snackar skit eller saboterar för en (ja, det har jag tyvärr upplevt på utställning!), där kan man bara umgås med sin hund och känna sig nöjd. Och jag har ju förmånen att se min vackra pojke varje dag, njuter av att vila ögonen på honom när han står, när han rör sig, när han sover... Även om han är ett litet troll ♥
Vackraste i augusti 2012, tänk vad tiden går, om en månad fyller han 2 år!
Nå, vi får se om det blir några anmälningar för oss i år. På fredag tänkte jag i alla fall åka till Bodens BK och kolla på utställningen där, kul att träffa folk och titta på hundar även om man inte ställer själv. För övrigt är det ett strålande tillfälle att störningsträna liten, perfekt att kunna förena nytta med nöje!
Med sikte på...
...ja, självklart är det ju 10:an vi siktar på!
Vi har bra flyt i lydnadsträningen nu, både jag och Qrius tycker det är jätteroligt och vi gör framsteg praktiskt taget varje dag. Det är fortfarande en lång bit kvar till tävling, men oj vad roligt vi har på vägen!
De senaste dagarna har jag märkt att Q kan väldigt mycket mer än vad jag tror, jag har nog stundvis haft orimligt låga förväntningar på honom... När vi nu har provat ta några steg framåt i träningen märker jag att han har mycket bättre fokus när det blir lite svårt och han får tänka efter. Kanske är det så att hans bristande koncentration tidigare har berott på att det varit för enkelt? Det skulle ju förklara varför det inte hjälp att jag backat i träningen och gjort den ännu enklare!
Däremot har vi en hel del störningsträning att jobba med... Igår när vi var i stugan gick vi ett spår (årets andra!). Qrius började jättefint, noggrant spårarbete fram till första apporten. Mitt (säkert högljudda) beröm när han hittade den fick dock en hund några stugor bort att börja skälla. Och den skällde, och skällde, och... Qrius SPRANG resten av spåret, helt obrydd om att jag försökte hålla tillbaka honom, och slängde bara en snabb blick på de apporter han passerade. Det var såklart roligt att han ändå fortsatte spåra, tog båda vinklarna superfint, men jag kan inte påstå att jag var särskilt nöjd med honom. Gjorde såklart ingen affär av saken, svor bara för mig själv och samlade ihop grejerna...
Så fort man får vara ute på klubben siktar vi på träning där varje tisdagkväll, vi behöver det verkligen båda två. Det är ju så enkelt och behagligt att alltid träna själv, men det är ju ohållbart eftersom att vi vill ut och tävla framöver. När vi är bland andra har Qrius koncentrationssvårigheter och jag prestationsångest, ingen vidare kombination, men det ska vi jobba bort!
Guldus ♥ (2009-2011)
Idag är det två år sedan jag tvingades ta farväl av min älskade Guldus. Två år av sorg och saknad efter min underbara vän.
Han fyllde 2 år den 2a april 2011. Han var pigg och stark, en helt underbar hund, och vi hade så många härliga planer och förhoppningar för framtiden. En knapp vecka senare föll han ihop, jättesjuk. Tre veckor senare, den 28 april, tvingades vi ta farväl av vår älskade Guldklimp.
Älskade, älskade vän, jag saknar dig så mycket att det gör ont ♥
Guldus hade cancer, en otroligt elakartad sådan, och det fanns ingenting att göra. Även om detta var otur, det var ingen ärftlig sjukdom man lätt kunnat unvika genom avel, så har jag fått uppleva något jag aldrig mer vill vara med om. Jag har fått ta farväl av min bästa vän när han precis skulle få bli vuxen. Jag har fått stå helt hjälplös mot en fruktansvärd sjukdom. Nu två år senare, gör det fortfarande så obeskrivligt ont i mig, saknaden och sorgen är fortfarande ytterst påtagliga. Och jag vet att det idag avlas på hundar med anlag för ärftliga sjukdomar/defekter, att det görs riskfyllda parningar och vad som kanske är värst - att många uppfödare inte tycker att hälsan är något man behöver prata om; man tar den för given.
Jag lovar att den som fått ta bort en ung hund i sjukdom inte tar hälsan för given. Lika lite som den som lever varje dag med en sjuk hund, som räknar dagarna och bara kan hoppas, gör det.
Hur jag än vrider och vänder på det, kan jag inte förstå vad spelar det för roll om hunden har en toppenmentalitet eller superexteriör, om den inte blir nog gammal att ens få ut ett championat eller gå alla mentalbeskrivningar/test?
Kan någon vara snäll och förklara för mig vad är allt det där andra värt, när hunden inte lever?
Att Guldus fick cancer var otur och sådana sjukdomsfall kommer vi tyvärr aldrig ifrån, det gäller både bland människor och djur. Men att det finns människor som verkar blunda för sjukdomar hos våra hundar, som verkar göra allt för att uppnå sina fåfänga drömmar, det kommer jag aldrig att förstå. Och jag kommer aldrig tycka att hälsa är något man tar för givet.
Världens bästa Guldklimp, saknar dig min vän ♥
Idag skulle min Guldus ha varit fyra år. Även om jag känner både sorg och bitterhet över att vi endast fick två år tillsammans, är jag evigt tacksam för den underbara tid vi faktiskt fick tillsammans.
Tills vi möts igen.
♥
Hundträning
Idag har vi haft besök av Åsa med kortisarna Bosco och Salo, vilket var väldigt trevligt! Vi tränade lydnad och tog sedan en promenad, jag var dock så klantig att jag lät kameran ligga plats i väskan hela dagen, som om den gjorde någon nytta där...
Nåväl. Jag, som inte har tränat lydnad tillsammans med någon sedan... Ja, det är ruskigt länge sedan, jag var så nervös att jag knappt visste vad jag skulle göra - detta bara av det faktum att någon tittade på oss. Bättring krävs! Så fort det börjar bli barmark ska vi typ bosätta oss på brukshundklubben. Vi har så väldigt mycket att jobba på, men det är roligt och utmanande! Qrius och jag har ju relativt nyligen kommit igång efter ett mycket långt träningsuppehåll, jag vet inte hur många gånger jag svurit över att jag skaffade en hane igen, men nu känns det som om vi i alla fall rör oss åt rätt håll.
Nu jäklar ska det tränas!
Okej, kanske inte just nu. Det är nu fyra timmar sen vi kom hem, Qrius har inte rört sig en centimeter. Men han andas i alla fall...
För övrigt är jag extremt valpsjuk just nu. Det finns massor med underbara valpar, med jättespännande stamtavlor. Men jag ska DEFINITIVT inte köpa en valp nu, hur frestande det än är. Qrius ska få vara ensamhund tills han är vuxen nog att vara en förebild. Då däremot, då ska vi helt klart utöka vår flock och med allra största sannolikhet blir det en långnos till!
Jag och en 5 veckor ung Qrius i Arbrå
Insikter
På senaste tiden har jag fått mig ett par tankeställare som jag tänkte dela med mig av, även om detta kanske är självklarheter för alla andra.
Insikt nr 1
Jag på en föreläsning som hette "Glädje & Träning" för ett par veckor sedan. Den var väldigt intressant, jag fick många bra tips och inspiration. Tankeställaren jag fick med mig från denna föreläsning var angående "bubblan" man vill befinna sig i tillsammans med sin hund på träning och tävling.
Detta med att tänka sig att vara i en bubbla - bara jag och min hund - fick jag tips om väldigt tidigt i mitt hundägande. Jag har med detta i bakhuvudet försökt få min hund att fokusera på mig istället för allt annat roligt som händer omkring oss, för vi två är ju i vår lilla bubbla. Vad var då tankeställaren jag fick på föreläsningen? Jo, så här är det; jag har jobbat på att få min hund att strunta i omgivningen och endast fokusera på mig, men jag har inte gjort samma sak själv!
Föreläsaren gav ett tydligt exempel på detta; man är på klubben och tränar i sin lilla bubbla. Plötsligt hör man hur det knastrar i gruset av att en bil kommer, genast tittar man dit för att se vem det är som kommer, kanske en träningskompis? Hur ska hunden förstå att vi är i vår bubbla där vi inte bryr oss om omgivningen, när man ständigt låter "omgivningen" störa? Det är ju faktiskt väldigt orättvist mot hunden!
Tack för den insikten, nu tränar jag aktivt mig själv på att inte bry mig om omgivningen. När jag lärt mig det, ska jag lära min hund detsamma.
Insikt nr 2
Den andra insikten kom från att ha läst en hundbok (av A Hallgren). Den handlar såklart om många olika saker, men en sak jag tagit fasta på är detta med aktivering av hund. När jag tidigare bedömt hur mycket aktivering/motion/stimulans min hund fått, har jag helt enkelt räknat timmar av detta under en dag.
Om en dag bestått av 1½ timme i skogen, 30 min lydnadsträning inomhus och säg ytterligare totalt 45 min utevistelse (promenader mm.) så har jag känt mig rätt nöjd med dagen. Jag har i flera timmar aktiverat min hund med motion och hjärngympa, och han verkar ha blivit trött. Jag säger nu inte att detta skulle vara dåligt, det som var intressant och nytänkande för mig, var att i boken talas det mer om RESTEN av dagen, alltså dom andra timmarna på ett dygn. Vad gör hunden då? Tja, dom flesta vuxna hundar ligger väl och vilar när dom är inomhus och inget händer. Då låter aktiveringstiden plötsligt inte fullt lika imponeande, när man inser att ett sådant dygn ligger hunden och vilar mer än 21 timmar...
Självklart beror det på vilken typ av aktiviteter man hittar på, samt vilket typ av hund man har. Och självklart är det inte bra att överstimulera sin hund heller. Men detta var trots allt en intressant insikt för mig!
Är det någon som har någon tankeställare att dela med sig av, så gör gärna det! :-)
Malpåse
Man kan sannerligen säga att bloggen (och hemsidan) legat i malpåse, det var evigheter sen jag uppdaterade någon av dom. Det känns nästan som att jag och Qrius gick i ide i höstas... Men nu är vi på G igen!
Qrius spanar mot nya utmaningar
Utställning rimmar på fällning...
...men det är ingen bra kombination. Det känns faktiskt bra att vi inte har någon utställning inplanderad närmaste tiden!
Bilderna nedan är tagna för en månad sedan och jag kan upplysa om att Qrius ser minst sagt tunn ut i nuläget. Men pälsen kommer väl tillbaka så småningom :-)
Kammade loss lite ull från Q...
Lillen nästan helt utan underull på kroppen, dom partier som ser fluffiga ut gör det pga att han är nybadad och fönad...
Dessa bilder är som sagt tagna för en månad sen, nu tycker jag mig börja se en tendens till att ny ull är på väg, men säker kan man ju inte vara... Inte för att det spelar någon roll, vi har ju hundsäsongsuppehåll ;-)
Lägesrapport: Träning
Det blev inga tävlingar för oss i år, men vi siktar på att vara tävlingsklara så fort Hundsäsongen 2013 börjar!
Vi tränar på för fullt, försöker passa på att spåra innan snön kommer och har även kört lite uppletande. När snön väl har kommit blir det ju ett långt uppehåll med skogsspår, det känns inte det minsta meningsfullt att låta en hund spåra om man plumsat fram i djupsnö. Däremot kommer vi jobba vidare med nosarbetet och även delmoment som att hitta och markera apporterna. Q har inga problem med att spåra i frost och snö, så jag planerar att flytta spårandet från skogen till typ parkeringsplatser i vinter. Vi får se hur det går!
Utöver "skogsarbetet" så jobbar vi på med lydnaden, har haft en riktigt bra period nu med stora framsteg, känns jättebra! Det är så roligt att träna med Qrius, han älskar att samarbeta och lära sig saker. I lydnaden har vi redan från början jobbat väldigt mycket med att dela upp momenten, detta dels för att det blir roligare för båda om man lyckas, och dels för att jag lättare ska se att det blir rätt gjort. Nu jobbar vi med att bygga ihop momenten mer och mer, ibland tävlingsmässigt och ibland inte, allt för att det ska vara roligt och spännande. Qrius vet att det är bäst att ha 100 % fokus på matte, för man vet aldrig vad som komma skall!
Här kommer lite bilder tagna i höst;
Långnos i spårskogen
Söt kille väntar på matte vid slutapporten
Uppletande - full fart ut i rutan!
...och en något mer passande hastighet, om man ska hitta något vill säga :o)
Lycklig kille har hittat en apport och flyger tillbaka till matte för avlämning!
Ett sånt här fint hopphinder har Ann-sofie och grabbarna. Jag erkänner att jag underskattade Qs hoppförmåga, nästa gång ska han få prova hoppa på "riktig" höjd istället!
Bilder
Vad är det som är så magiskt med pinnar och bollar?! Som dom allra flesta hundar, så tycker Qrius att dessa ting är fantastiskt skojiga. Det är så att man får skratta ibland, han är ju otroligt lättroad denna hund :-)
Det är roligt med små pinnar...
...och med stora pinnar!
Det är roligt med små bollar...
Höst
På senaste tiden har det nästan blivit så att
hemsidan uppdateras oftare än bloggen, inte riktigt så det var tänkt, men jag har inte så mycket att blogga om just nu!
Sand på långnosen
Qrius har gått från att vara ett "tonårsmonster" till att bli en riktigt härlig krambjörn och vi har det mest bara trevligt tillsammans. Utställningssäsongen är definitivt över för oss, dom senaste veckorna har det lossnat stora tussar från Q så fort man varit nära honom. Vi tar nya friska tag när han är i päls igen!
Jag har haft en liten svacka i tävlings-motivationen på senaste tiden, men nu är det verkligen dags att skärpa sig med det, för Qrius är en fantastiskt träningshund just nu! Pigg, lättmotiverad och samarbetsvillig, så hans matte får lov att ta sig i kragen och jobba klart med lydnadsmomenten vi behöver få till för att börja tävla.
Busen njuter av livet
Vi fortsätter vara en hel del i stugan, man får passa på så länge det går, innan snön kommer! Både jag och Q tycker mycket om den behagliga höstluften, det blir härliga promenader längs stranden.
The Big 3
Här kommer en lägesrapport om dom tre stora; hälsa, mentalitet och exteriör. Börjar med det mest lättsmälta - utställning!
I lördags var vi till Överkalix på SKKs utställning och hade en mycket trevlig dag i värmen. Q skötte sig så gott han kunde, hade lite koncentrationssvårigheter som för en gångs skull inte verkade bero på tikar, utan på den gassande solen. Jag fick bokstavligen ställa upp honom framför domaren, en tass i taget, eftersom att han inte verkade förstå varför jag tjatade om "stå" och viftade med en frolic i ansiktet på honom...
Domaren Per Kr Andersen var väldigt positiv och gav mycket beröm, men sa att Q behövde ett år för att bli mer färdig i fronten. Excellent och klassvinst blev resultatet, han höll inne CK med motiveringen att han inte var färdig än. Och han har såklart helt rätt, min juniorhane på 13 månader är inte färdig än :o)
Bortsett från det om fronten, fick han följande finfina kritik;
" Utmärkt typ, bra storlek och proportioner. Fina linjer i huvud, korrekt bett och öron. Mycket bra överlinje, tillräcklig kropp. OK vinklar bak, rör sig med tillräckliga steg bak. Vacker päls och färg. Temperament: OK "
Nu tror jag att vi tar utställningspaus till nästa sommar, men säker kan man inte vara, plötsligt bara råkar man anmäla ändå...
Över till något tråkigare... Jag röntgade Qrius höfter i juli, dessa såg jättefina ut tyckte både jag och veterinären. Jag blev något paff när jag några dagar senare möttes av ett C på hunddata... Ringde och frågade avläsaren på SKK vad detta beror på, fick till svar att det inte finns några pålagringar och att höfterna inte är slappa, utan att hans C/C beror på att skålarna är för grunda. Jag sa då att jag sett bilder på många betydligt grundare skålar, som klassats som A. Döm om min förvåning när avläsaren håller med om detta...
Det är alltså så, att Qs enda fel på höfterna är att skålarna är för grunda, men grundare skålar ger A-höfter. Avläsaren hade inget vettigt svar på hur det kan vara på detta vis, verkade inte vilja prata om det.
Jag mailade då veterinär Bergdahl i Öjebyn och bad honom kika på plåtarna, han ringde upp och var märkbart förvånad och upprörd. Enligt honom är det solklart fria höfter, hans rekommendation var att överklaga. Nu sitter jag som bäst om funderar på om det ska bli omröntgen eller överklagan, något ska jag definitivt göra. Jag har inget problem med ett C på hunddata om det är så att min hund har C-höfter, men när det verkar vara bedömningen snarare än höfterna som är problemet, blir man ju lite irriterad.
Jag är i alla fall glad att varken jag själv eller Bergdahl, en mycket erfaren veterinär, tycker att det är något fel på lillkillens höfter. Att Q mår bra är det viktigaste ♥
Slutligen kan jag berätta om något trevligt. Qrius har så sakteliga börjat mogna i knoppen, så pass att vi ikväll vågade oss ut till brukshundklubben för att träna när andra också är där. Och lillkillen var fantastiskt duktig! Träffade väldigt trevliga och hjälpsamma människor där, bland annat fick jag och Q en privat skott-"träning" i fikapausen (gillar egentligen inte att använda ordet "träning" i sammanhanget, men det är väl så man säger).
Tidigare har vi hört en del skott när vi varit i skogen och så, vilket aldrig berört Q det minsta. Kändes därför bra att låta honom prova höra skotten från en startpistol nu. Jag och Q promenerade i riktning mot skytten som avlossade 3 skott, jag är värdelös på avståndbedömning, men vi kom i alla fall närmare och närmare skytten. Sista skottet var vi kanske.... säg, 30 meter bort? Typ?
Hur som helst, nu vet jag att Q inte är rädd för det snärtiga skottet från en startpistol heller. Han är absolut inte skotträdd, vilket känns väldigt bra, då vi har siktet inställt på tävling i dom högre bruksklasserna!
Annars då? Vi fortsätter njuta av sommaren, har blivit en hel del bad i luleälven på senaste tiden, när värmen äntligen hittat hit :-)
Colliespecial i Piteå
Igårkväll var vi på colliespecial i Piteå. Det var Qrius första officiella utställning och han skötte sig fint!
Det var fyra juniorhanar, min lillkille fick Excellent och placerade sig som nr tre i klassen. Fina brorsan Aquiles stod som nr 2 och fick även CK. Grattis Karina!!
Den spanska domaren Fransisco Rodriguez gav Qrius följande kritik (översatt):
"
Mycket bra huvud, lång hals. Mycket bra överlinje och kors. Bra svans. Mycket bra vinklar fram och bak. Utmärkt päls, mycket bra rörelser. Utmärkt hund. "
Qrius fotad i stugan för ca en månad sen.
Oborstad långnos ♥
Qrius 1 år!
Nu har jag varit dålig på att uppdatera bloggen - igen!
I förrgår, alltså den 13e juni, fyllde Qrius och hans syskon ett år. Varför ska tiden gå så fort?? Nu får jag väl överväga att sluta kalla honom för "valpen"...
Ett år är en ganska viktig ålder för en hund, lite som 18 år för oss människor tänker jag. Nu är han gammal nog för HD-röntgen, omlysning av ögon, MH och såklart det vi längtat efter; starta i appellen! Vi siktar på att få dessa saker avklarade under sommaren/hösten :)
Qrius 1 år
Q stannar upp och spanar mot grannarna som bygger om, hans matte är 'alltid redo' med kameran...Bortsett från födelsedagsfirande har vi fullt upp med flyttning för tillfället. Håller som bäst på att bo in oss i vår nya lägenhet, en tvåa med kokvrå på porsön, en helt perfekt lägenhet för oss (och visst kommer det att rymmas en collie till när det är dags att utöka flocken)!
För övrigt sitter jag och funderar på att anmäla till någon utställning i sommar, är ju av den åsikten att man bör ställa sin hund minst en gång i varje klass; junior-, unghund-, bruks-, öppen-, champion- och slutligen veteranklass. Och ska jag hinna ställa Q i juniorklass, är det väl dags att anmäla nu, så fort som tiden verkar gå!!
Älskade pälskling ♥
Q in Action
